Via Dolorosa

Jag är nu inne på dag 24 efter operationen. Operationen blev besvärlig eftersom blodkärlen och den existerande vävnaden var så strålskadad. När man skulle ansluta nya kärl så fick man skapa en ny kärlbädd. Tog 21 timmar i stället för beräknade 6-7.

                                                                          Dagen efter

Efter några dagar fick jag väldiga besvär med mitt vä ben. Sprängvärk och det ville inte lyda, Man fick lossa på det man sytt och situationen förbättrades marginellt. Medförde att hudtransplantation var nödvändig vilket gjordes 28/6.

                      Inför operationen fick jag SPA-behandling av systrarna Madelaine och Josefine

Urologiska ironier.

Vid operationen fick jag en s k ryggbedövning. Fördelen med detta är att man inte behöver sövas så djupt. Man kan i princip ligga o titta på. Dock fungerar ej blåsan, och vanligtvis får man en KAD. (Googla) En dylik ska man helst undvika då den ger infektioner och annat elände. Min unge narkosläkare gick dock på linjen RIK (Googla) Häri hade han ju naturligtvis mitt fulla stöd, efter åratal med krånglande katetrar på patienter i alla åldrar.
Jag kom så till uppvaket där erfarna systrar uppmärksammat att jag ej hade KAD. Man ”scannar” och finner 1000 ml i blåsan. Tappningskateter och riklikt med bedövningsgel, allt gick som en dans. Jag skulle dock övervakas 6 timmar till och flyttades till et annat uppvak.
Den nya systern började så småningom leta efter en ev KAD-påse men fann ingen. Ny scanning åter 1000 trängande mililitrar. Den är gången var inte RIK-handhavandet lika gott, om man säger. Vattnet som ska göra katetern hal hade hamnat någon annan stans och i stället hade syster med viss spontanitet försett katetern med ett gel som jag aldrig tidigare sett (tror mig ha sett de flesta) Det trängde på bra och jag tänkte att det är nog bästa jag tar över här. Har aldrig gjort det själv förut men jag tänkte att något har jag väl lärt mig på alla middagar med AstraTech. Öppnar förpackningen som man ska, oj Ch 14 verkar väldigt grovt när man ska föra in den på sig självt. Gick i alla fall bra nästan hela vägen. Alla män har en trång passage på vägen och med 1000 ml i blåsan är det trångt oavsett ålder. Kom så småningom ända in och skön avslappnad känsla kunde upplevas. OBS, anser fortfarande att RIK ska väljas före KAD.

Jag har fått en fantastisk vård av professionell personal, som gjort allt för att jag ska må bra. Har hittills legat på A16A ÖNH-avdelning, men nu flyttats till E13 som är en plastikkirurgisk avdelning. Vistelsen på E 13 blev inte så lång. Är nu på Rehab Station Stockholm Även det All Inclusive

Jakten på minst 90 grader

Det som gäller nu är att mobilisera. Först ska jag kunna stå på mitt vänstra ben. Det spränger och gör ont så inihvte. Sedan ska vinkeln mellan foten och benet komma upp i minst 90 grader för att inte foten ska släpa i golvet. Det blir en kamp om varje centimeter.

                                           Får hjälp att pressa foten uppåt av syster Line.

KS Solna Resort. All Inclusive i minst 2 veckor

                  Har anlänt till avdelningen. Kom en aning för tidigt och fick vänta en stund.

Blev så omhändertagen och patientifierad

För att jag på ett smidigt sätt ska få i mig det jag behöver, utan att det behövs göras ett nytt stick varje gång, och för att man ska få ur mig det systrar och doktorer behöver så satte syster Lisa en Pic-Line på mig. ett smärrae ingrepp väglett av ultraljud. Skickligt gjort, upplevde inte ens obehag.

Varnar inte för otäcka bilder, ha ha.

I kväll lite lugnt, ska hibiscrubba innan jag får gå och lägga mig, i morgonbitti hibiscrubba igen kl 6. Sedan är det hela igång. Opereras, tidigt hamnar på Uppvak/Iva och blir kvar över natten. På Iva är man angelägen om att ha omsättning på sina patienter så troligtvis är jag åter på "min" avdelning onsdag fm. Ska bli intressant att se hur man e då. Kommer inte att kunna tala på några dagar, men eftersom jag är en sån timid och tystlåten typ så kommer det nog inte att märkas så mycket.

På återhörande när skicket tillåter.

Det är bättre att vara rik och frisk än fattig och sjuk

Vi förutsätter att vi ska vara friska hela livet. Man ska kunna gå , gapa, äta, dricka, tala , höra o s v hela livet. Vi tar det för givet.

Men, när det inte längre är givet, då tar vi för givet att vi ska få vård. Kan vi ta det för givet, att vi ska få vård? Ja, vi kan fortfarande ta det för givet. Man försöker nagga det givna i kanten. Man sänker sjukersättningen. Man prioriterar tillgänglighet men för vilka? De som kräver antibiotika efter en dags förkylning eftersom de är så oumbärliga på jobbet. De som ska ha antibiotika till sitt barn så de inte behöver Vabba så länge, eller för att hysteriska dagisfröknar vägrar ta emot snoriga barn.
Om man är gammal, multisjuk (vilket många gamla är) då kanske man inte har samma möjligheter att via ”Mina vårdkontakter” få hjälp, eller komma in till lättakuten. Då är man lågprioriterad. En vårdcentral får högre ersättning för ett ”hälsosamtal”l med en fullt frisk person än för ett hembesök hos en multisjuk gamling.

Har man däremot råkat ut för en olycka, livshotande skador, eller svåra följder av livsstilssjukdomar då får man faktiskt en alldeles utomordentlig vård.
Om ”samtalen” som nämndes ovan, ledde till en förbättring av levnadsvanor och därmed bättre hälsa hos befolkningen så vore ju mycket vunnet. Men så länge vi inte har ett samarbete mellan hälsomyndigheter, livsmedelsindustri och andra organisationer/institutioner så kommer vi inte framåt. Vad som är hälsosamt ena dagen fördöms nästa dag. Pendeln slår hela tiden fram och tillbaka. Det talas hela tiden om dieter med lika många bokstavskombinationer som diagnoser på oroliga barn. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ VANLIG MAT????

Själv har jag åtnjutit den mest eminenta, vård alla de gånger som jag varit i behov av den.
Jag opererades för hjärtfel när jag var 10 år (1958, ett år innan hjärt-lungmaskinen kom)
Jag drabbades av blindtarmsinflammation 1972.
Jag lider av hypertoni och hyperlipidemi,(klara livsstilssjukdomar)j
jag fick en tonsillcancer för 6 år sedan, vilken behandlades med hjälp av vårdkrävande resurser på allra främsta spetsnivå.

Vad vill jag då ha sagt med detta? Jo, att vi har en fantastisk sjukvård i Sverige! Att de nedskärningar som görs inom primärvård och akutvård hela tiden drabbar den personal som dagligen får slita häcken av sig för att ändå vidmakthålla kompetensen, professionellt bemötande, och inte minst empatin. Man känner frustration när man inte hinner ta den där koppen kaffe  med nybakat bröd, stunden som för patienten är kanske mera värdefull än den injektion man gett. Att på grund av platsbrist inte kunna operera patienten som haft smärtor så länge. Personal inom offentlig och privat vård drabbas lika. Min svartaste vision är att vi hamnar i samma situation som USA. Att frågan om möjlighet till vård för alla ska bli så kontroversiell att den ska kunna fälla en humanistisk president, Att det införs enbart privata vård försäkringar.

Hur fan kunde det bli så här? Vår sociala välfärd har kostat umbäranden, blod och liv. Vem har svikit hjältarna som stred för vår välfärd.

Inskrivning

Nu börjar förberedelserna på allvar. Inskrivning på A16B KS. Genomgång av vad som ska hända. Svara på frågor om mitt allmäntillstånd. Provtagning, träffa narkosläkaren. Han redogjorde för sövningsprocessen. Vanligtvis sövs man ju och sedan tar man över andningen, man stoppar ner ett rör i halsen. Men, eftersom jag gapar så djävla dåligt så får dom inte in röret utan får söva mig genom näsan. Jag lär ju knappast märka nåt av det.När jag väl somnat så öppnar dom ett hål på halsen (tracheostomi) så jag ska kunna andas när allt svullnar igen i munnen efter operationen.

Därefter EKG.

"Sen tog dom sånt där djävla SKF på me" (Lars Ekborg)



"Mitt" kirurgteam.

Dr Anders ÖNH, gjorde min första operation och följt upp min cancer i 5 år och slutligen "frikänt" mig. Dr Daniel, tandläkare/käkkirurg. Dr Martin, plastikkirurg

För att skapa en ny käke behövs det material. Detta får man genom att kapa av fibula (kan man Googla på). Men för att benet ska överleva som underkäke måste man ocksa ta med några blodkärl. Man säger att man kan vara utan fibula, "benet man inte behöver", så vi får väl tro på det. Benet, blodkälen och, tror jag, en bit av huden, opereras fram av plastikkirurgen

Blodkärlrn ansluts till blodkärl på halsen, detta görs av ÖNH-läkaren, sedan "snickrar" käkäkkirurgen till en käke av benet och sätter fast den. Ett finlir som tar c:a 6 tim.

Har mötts av proffessionalism och empati och kände mig på något sätt lättad när jag lämnade avdelningen på eftermiddagen. Måndag 18/6 läggs jag in och 19/6 ska jag opereras. För detta håller jag alla tummar och pepprar på allt trä

Road is still winding, but shorter

                                Så blev det då ett besök för rtg-svar och eventuellt få en OP-tid.

Dr Daniel tandläkare/käkkirurg. Jag har presenterat innovativa, radikala och fullständigt geniala förslag på operationsmetoder för honom. Han har då lugnt, tålmodigt och pedagogiskt förklarat att en del har redan prövats, utan famgång, ibland t o m till förfång för patienten, andra faller på sin egen orimlighet. Han meddelade att mina rtg-bilder motsvarade förhoppningarna och tillgängligt material motsvarade behoven.
Syster Eva tandsköterska, hu e frå Föling. Vi brukar tala vårt hemlands vilda tungomål med varandra. Den här dagen berättade jag att "je hadd ont om nättran, värsken va vär an tannränsla. När vi kom in till doktorn sa hon: Han e int nå fejen idag ´n hen. Daniel såg frågande på oss. Han kunde inte avgöra om det var positvt eller negativt.
Lägg märke till den pedagogiska samlingen på översta hyllan.
Jag fick en OP-tid 19/6

Ups and Downs

Nu ere inge bra. Ont. Min kära hustru mixar maten så man får i sig riktig mat, som dessutom smakar gott, även om den ser annorlunda ut. Ska träffa käkkirurgen i morgon. Då har han sett DT-bilderna och KANSKE ett prel op-datum. Tvingas tyvärr ställa in träff med Hjärngänget nu till helgen. Evigt pusslande för att få till det och så kan jag inte vara med. Men som en av medlemmarna brukar uttryckadet: -Nya satser, nya vinster!

Long and winding road

                        Då har förberedelserna satt igång.

Först denna fascinerande datortomograf, man tror man ska bli teleporterad till en annan värld. Intravenös kontrast sprider sig som värme, nästan hetta, i kroppen. Man vill se på mina blodkärl på halsen och underbenen. Sedan blir man uppmanad att dricka mycket efteråt. Det ska jag göra sa jag, för jag skulle träffa några polare. Jag frågade aldeig om öl gick bramed öl.

Därefter var det dags för besök hos Susanna Dietist. Vi skulle komma fram till hurr man stoppar min viktnedgång. När det gör ont varje gång man gapar och dessutom bara kan gapa en fingerbredd så är det ett djävla mickel att få i sig maten. Till slut lessnar man efter en halv portion. Då kan man "spä på" med närinngsdrycker speciellt anpassade för detta.

Vad beror då allt detta ståhej på? Jo det här:

Radioosteonekros (kan man googla på) Om man jämför vänster (L hade stått Sin för sinister om det varit en icke digital röntgenbild) och höger käke ser man att den högra är mera ojämn (nekrotisk benvävnad som stötts bort) Man kan också se en mörk linje mitt på hö käke som är en fraktur. Det är egentligen frakturen som orsakat att allt detta satt igång. Annars var det planerat till hösten,
To be continued